Fortfarande avd 82...

Ja, imorgon är det sista dagen på avd 82. Jag kommer nog att sakna det lugna lunket som det innebär att vara på en avdelning. Idag höll jag på att få ett smärre nervsammanbrott när jag skulle skriva en daganteckning. Indikterat av en dansk läkare dessutom. Problemet var att när han hade dikterat in allt så blev det bara en massa brus och störningar och det var näst intill omöjligt att höra vad han sa. Men anteckningen ska skrivas och det var bara att lyssna, spola tillbaka. Lyssna och spola tillbaka. Så höll jag på i över en halv timme. Till sist fick jag nog ihop det till något som lät rimligt. Och då dyker läkaren upp och berättar att han har dikterat om det så det första diktatet behövde vi inte skriva ut...
I eftermiddags blev det desto roligare. Jag fick sitta i receptionen på mottagningen och registrera in alla patienter som kommer. Problemet, kände jag, var nog att läkarna tror att man kan lösa vilket världsproblem som helst och trolla med knäna bara för att man sitter i receptionen. Tur att jag hade min handledare M med mig. Hon är en klippa!
Ja, just det, Karin, du undrade varför det kallades epikris. Jo det är för att läkarsekreterarna får en smärre kris när de ska skriva en sådan....
Ha en bra dag!